Ikväll var jag och lyssnade på friskolans information, riktade till elever och föräldrar i årskurs 5. Friskolan är från årskurs 6, och dom tar in 20 elever. Nu är det ca 50 i kön till höstens 6:a. Jag är jättekluven! Mina barn är intresserade av att börja där. Båda två. Men den yngsta får ju vänta nåt år till innan det är aktuellt. Båda barnen är i kön. Men som sagt, jag är jättekluven! Många bra saker framkom idag, men även saker som jag tyckte mindre bra om. Exempel på bra saker: god och bra mat, frukost, tillgång till frukt under hela skoldagen, tillgång till smörgås en större del av dagen, friluftsliv, temaveckor som lät spännande, elevens-val veckor, mattestuga, språkstuga, färre ämnen åt gången (tex hela läsårets hemkunskap på höstterminen men ingen hemkunskap på vårterminen, hela läsårets slöjd på vårterminen och ingen slöjd på höstterminen).
Det jag upplevde mindre bra var vilken attityd dom förmedlade. Ordet TOPPRESULTAT med stora bokstäver var återkommande igenom hela infon. Jag upplevde att dom bara vill ha högpresterande elever, och det är väl kanske inget fel med det. Vilken skola vill inte ha det liksom? Men det kändes som att toppbetyg var det enda som betydde något. Ingenting om den egna personliga utvecklingen. Äsch, jag resonerar väl såhär bara för att just jag har barn med särskilda behov och som ibland gör små små framsteg, men som är SÅ SÅ stora för just oss..