Har haft lite negga-tankar och inte varit på blogghumör sista tiden. Varit less på allt socialt på internet. Facebook, instagram och till och med bloggen. Instagram har jag dock svårt att hålla mig från då jag älskar att fota. Jag tänker nästan alltid, var jag än är, hur ett foto just här hade blivit. Så som sagt, instagram är lite kul. Men Facebookandet har minskat rejält. Tycker det har försämrats där. Så himla mycket trams och reklam, och dom där jäkla visdomsorden som ploppar upp överallt, och "har-du-också-en-vacker-dotter-som-du-älskar-så-dela" och "gilla-om-du-vill-hjälpa-dom-cancersjuka". Och alla dåliga skämt, fula bilder, bilder på sjuka barn och djur, snuskskämt, kvinnoförnedrande skämt, rasistiska inlägg, nä fy vad less jag är. Dom där fina statusuppdateringarna med vin, middagar och shopping med dom bästaste, har fått konkurrens. Det är så mycket annat trams som kommer upp på startsidan, så man hinner bli less och logga ut, innan man ens har sett vad exklusivt alla shoppat till sina bortskämda ungar, förlåt jag menar prinsar och prinsessor, och vilket vin dom druckit med dom finaste och bästaste vännerna.
När jag ändå är på negga humör kan jag ju lika gärna fortsätta i den andan.. Fattar folk vad dom håller på med, när dom redan när barnen är små, tutar i dom att utseendet och stil/märke på kläder är så himla viktigt?? Fattar dom vad dom gör när dom klär ut sina ungar och exponerar dom på internet och säger att dom är SÅ FINA? Vill dom verkligen lära sina barn att det är så dom ska få uppmärksamhet? Genom att vara fin att titta på?? Jag försöker verkligen ge mina barn uppmärksamhet och komplimanger för allt annat än utseendet. Och det märks. Min yngsta tex, hon går ut med stövlar och överdragsbyxor (som dessutom inte matchar, hemskt va????) och mössan på sne, medan kompisarna har sina fina jeans och snygga skor som man inte kan leka i vattenpölen med. Huvudsaken man är fin.
Mina ungar vet att dom aldrig blir bedömd för utseendet. Dom har aldrig blivit van att höra komplimanger för utseende och kläder, ett medvetet val av oss att snåla på sådant. Dom får därimot höra massa andra bra saker om sin personlighet. Och resultatet är barn som inte är så himla noga med utseendet (peppar peppar...), barn som leker och har kul utan att bry sig om hur dom ser ut, barn som är trygga med att dom är omtyckta även med stövlarna på och smutsiga överdragsbyxor. Dom får massvis med uppmärksamhet för andra saker än utseendet. Man behöver inte vara fin, är det inte bättre att vi lär våra barn det? Beröm dom för nåt annat än deras jäkla fina klädmatchning. Nä nu ska häxan surtant sova!