Det finns en fördel med att ha barn som är ljudkänsliga. Och då menar jag inte vanligt ljudkänsliga, utan så där extremt ljudkänsliga.. Man kommer ner i varv lite tidigare på kvällarna än vad man annars skulle ha gjort. Man gör allt lite tystare, man skyndar sig och gör alla "sysslor" som väsnas innan det är läggdags för barnen.Sen när den ljudkänsliga släcker lampan så går man själv och "gör natt", för att inte de ljuden (tandborstning mm) ska väcka barnet. Och hipps vipps så är man klar med alla måsten och det finns bara en sak kvar att göra. Ligga och slappa! Det passar ju bra nu när jag är förkyld också, att komma i säng tidigt! Ljudkänsligheten vid sovdags är varierande beroende på vilken stressnivå som är uppnådd för dagen. Ibland är den extrem, och ibland är den obefintlig. Eller helt obefintlig är den väl inte riktigt, men nästan. Och det går inte att träna/vänja bort... Tro mig, vi har testat.. Och vi har ABSOLUT INTE tassat på tå under bebis- och småbarnstiden, och "skämt bort" ungen med låga ljud.. Nog om detta. Nu ska jag börja läsa en ny pocketbok, Änglamakerskan av Camilla Läckberg. Godnatt!