Skolan - det är något som jag engagerar mig i. Naturligtvis pga att jag har barn med behov av särskilt stöd och då finns det inga andra alternativ än att bli en engagerad tigermamma med många lager skinn på näsan och vassa klor, men nu börjar jag grubbla på andras barn som också har behov av särskilt stöd. Jag kan inte släppa tanken på de stackars barn som ropar på hjälp men som inte får någon hjälp. Sådana här tankar tar min energi, och jag önskar ibland att jag kan "sköta mig själv och skita i andra", men det går tyvärr inte. Jag lägger mig i, och jag ringer rektorn. Idag var jag i yngsta barnets klass. Jag tycker det är en fin grupp med en bra pedagog. Men klassen behöver mer. Och som vanligt finns inte pengarna.