Igår alltså, en dag som började med stress och frustrerad mamma som inte fick upp garageporten. Klockan tickade, svetten lackade, äldsta barnets skola började och vi kom inte ut med bilen! Jag slet av mig jackan och satte mobilen på biltaket tillfälligt, bara tills jag fått upp garageporten såklart. Tänkte jag. 

Men i stressen så brassade jag iväg så fort jag fick upp porten och glömde totalt bort det där med biltaket. 

Var lyckligt ovetande om vad min mobil var med om, tills jag kom fram till kontoret. Paniken var ett faktum när jag insåg vad jag gjort. 

Ingen kod till telefonen, som inte bara är en telefon. Privata anteckningar, bilder, sms mm. Vem som helst kunde nu komma åt detta. Om mobilen ens överlevt en biltur på taket och kraschlandning i backen, kanske blivit överkörd också! 

Min bästa arbetskompis ringde min mobil och en okänd kille svarade, han hade hittat den på vintervägen!!! Han hade även hunnit ringa min syster för att kolla vems telefon han egentligen hittat. Han såg väl senast slagna nummer eller nåt. Jag blev så lycklig!! 

Men lite chockad och skamsen var jag, så jag fann inget bra att säga i telefon, utan han sa att han lämnar den till polisen om några timmar, han var tvungen att göra ett jobb först.

Så jag for till polisen före honom och lämnade hittelön och fikabröd, och sa att när min telefon kommer in skall upphittaren ha den här belöningen. 

Och så blev det. Men jag vet ju fortfarande inte vem det var, men hörde ett rykte att han hade NCC-kläder.. :) Så tack du okända NCC-kille, du gjorde min dag. Eller månad! Kanske år! :)